Mattias Bramstång

Vitargo. Mitt val.

Det verkar ofrånkomligt att idrotta en längre period utan att komma i kontakt med sportdrycker och kostråd. Det blir en naturlig del av idrottandet då man vill förbättra sig. Jag har prövat de flesta sportdrycker och kostråd genom åren och tagit lärdom av det. Erfarenhet är det som krävs för att göra bra val.

Under sommaren 2002 tröttnade jag på att handla Vitargo på andra orter och släpa dussintalet portionspåsar till Halmstad för att kolhydratladda. Jag tyckte det var svårt att få tag på och det var märkligt. Visst var Vitargo Carboloader en illasmakande trögflytande och kladdig blandning som krävde gott om tid i köket. Men allt mankemang kring drycken betalade sig flerfaldigt då jag sprang motionslopp. Det finns ingen annan tillverkare som kan mäta sig med Vitargo. Det har jag upplevt.

Det fick mig att bli återförsäljare för Vitargo i Halmstad och jag registrerade en firma vid namn Halmstad SportEnergi. Sedan den dagen erbjuder jag Vitargo till den som vill prestera sitt bästa. Sedan 2002 har det hänt mycket med Vitargo. Drycken har blivit bättre på alla vis, smaken är bättre, tillredningen något enklare och Vitargo’s produktsortiment är numera heltäckande. Jag känner mig stolt över utvecklingen av Vitargo och att det är mitt val.

Jag hoppas att ditt val också blir Vitargo.



Mattias blogg

Här kan du läsa mer om honom och hans lopp.

http://www.bramstang.se

Min historia

Jag har så länge jag kan minnas varit engagerad i någon form av idrott. Löpning har alltid varit en del av mitt idrottande liv fast till en början endast som nödvändigt ont. Det var ett enkelt sätt att bygga upp konditionen på under försäsongerna till de lagsporter jag sysslade med. Lagsporterna har jag sedan länge lämnat bakom mig. När jag gjorde min värnplikt följt av studier på annan ort blev det svårt att bibehålla min grenspecifika förmåga och känslan av otillräcklighet blev vanlig. Det var en av anledningarna till att jag slutade.
En annan orsak var att jag upptäckte löpning. Av ren vana gick jag ut och joggade under min värnplikt och studietid eftersom det var ett bra sätt att bygga upp och bibehålla konditionen. Då, det kom smygande, jag vet inte riktigt hur men någon gång så kände jag glädje av att springa. Enkelheten, lekfullheten, det kravlösa gav en enorm tillfredställelse. Jag var plötsligt beredd att utmana mig själv. Jag förbättrade mig på 10 kilometer, flera gånger. Sedan när det blev jobbigt så funderade jag över att springa längre än en mil.
Under sommaren 1998 blev jag en löpare. Det är så det känns idag. Jag var helt medryckt av löpningen och senare samma år gjorde jag 23 år gammal debut på maraton. Löpningen gav en frid som jag aldrig känt tidigare. Det fanns inga motståndare, det gick inte förlora. Jag vann någonting inom mig själv varje gång jag sprang. Löpningen gav självförverkligande och glädje.
Sedan dess har jag samlat på mig många starka minnen från olika lopp jag deltagit i. Om du vill läsa mer om långdistanslopp använd länkarna nedan.

Marathon

Jag har sprungit flera maratonlopp på olika platser runt om i Sverige. Det lopp som jag tycker bäst om är Växjö Marathon. Det är lagom på alla sätt och vis. Antalet startande är så många att det känns stort men inte så många att det blir trångt. Loppets bansträckning går runt Växjösjön och underlaget är mestadels asfalt men även lite grus förekommer. Man springer flera varv och det känns bra att veta att man alltid är nära vätskestationer, toaletter, omklädningsrum och andra löpare. Var man än är utmed banan så finns det löpare, antingen de är ett varv före eller efter. Det spelar ingen roll vilket varv de kämpar med men det är skönt att se andra som utmanar distansen.
Tidpunkten då loppet går är också bra. Det genomförs på hösten och då brukar sommarens all löpning göra det möjligt att springa med en bekväm känsla. Läs mer om loppet på Växjö Löparklubbs hemsida.

http://www.vaxjoloparklubb.se

6-timmars

Spring så långt du vill och orkar på sex timmar. Det är tillåtet att göra lite som man vill. Många ultralopp är inspirerade av historiens ”go as you please” vilket medför att man oftast kan utmana sina egna gränser på sitt eget vis under denna typ av lopp. Det finns de som promenerar raskt, går och springer växelvis eller som helt enkelt är nöjda efter en bestämd sträcka eller tid.
Sextimmars lopp är relativt ovanliga men har kommit att arrangeras bland annat av en klubb som heter ”Vi som springer” på senare år. Det är ett jättebra tillfälle att pröva ultralöpning för de som är nyfikna på lopp som är eller varar längre än ett maraton.

http://www.ultrasweden.se

24 och 48 timmars

Tävlingar som pågår över en mycket lång period kräver helt andra förmågor än bara löpning. Inom ultralöpning är 24 timmars den största ”officiella” tävlingformen. International Association of Ultrarunners (IAU) för rekord över längre tävlingar men deras World Champion Challenge genomförs över 100 kilometer och 24 timmars lopp.
Utmaningen att springa i 24 timmar är så tuff att det handlar om att inget får gå fel. Går något fel så kan det vara hindrande att fortsätta tiden ut. Påverkan på muskler, knän, fötter med mera är enorm, för att inte tala om kroppens inre organ som skall tillgodogöra sig energi och omsätta den till muskelenergi.
Många duktiga löpare klarar av att delta i ett 24 timmars lopp utan någon längre rast för att sova men det är endast de riktigt erfarna och viljestarka som klarar att vara utan sömn i två dygn.
I Sverige arrangerar ”Vi som springer” ett 24-timmars lopp årligen i Trollhättan. För den som är nyfiken på 48-timmars lopp så finns det erkänt bra lopp i Frankrike (Surgeres) och Tjeckien (Brno). Läs mer på hemsidorna för ”Vi som springer” eller på arrangörens hemsida för loppet i Brno.

http://www4.marathon.se/kgnystrom/

http://ultramarathon.czechian.net/48h.html

100 kilometer

En distans som kräver försiktighet. När allt kommer omkring så motsvarar sträckan faktiskt ett maratonlopp följt av en till en och en halv timmes löpning. Sedan återstår ett vanligt maratonlopp. Det är långt och det krävs en mycket försiktig inledning.
Till skillnad från sextimmars lopp så närmar sig inte slutet av tävlingen om man står stilla vid exempelvis en vätskekontroll. Löparen måste ta sig varje steg själv och det är en utmaning. Många duktiga löpare har brutit under så långa tävlingar. Att inte bryta är faktiskt en tuff målsättning!
Jag har sprungit 100 kilometerslopp i Danmark och det loppet kan jag varmt rekommendera. Stark Ultra Run som loppet heter går i byn Stige och jag gillar det för banprofilen är bra, arrangemanget mycket trevligt och miljön vacker. Läs mer på arrangörens hemsida.

http://www.100km-run.dk

Flerdagarslopp

Inom ultralöpning är ett av det mest klassiska loppen ett sex dagar långt lopp som pågår oavbrutet. Det har på senare år blivit mer populärt med tre och fyra dagars lopp men även sju eller tio dagars lopp genomförs regelbundet runt om i världen. Egentligen så finns det inga hinder för loppens längd. Finns det löpare som kan tänka sig ställa upp lär det arrangeras hur långa lopp som helst.
Det klassiska sexdagarsloppet är det flerdagarslopp som har en lång och förvånansvärt väl dokumenterad historia. Då ultralöpningen hade sin hitintills oöverträffbara storhetstid såg världen annorlunda ut. Det var på sent 1800 tal i det Viktorianska England som vadslagning drev fram de mest måttlösa former av löpartävlingar. Det enda som verkade begränsa engelsmännen var deras religion. Söndagen var ämnad för vila och kyrkligt engagemang. Därför så artade sig den största av vadslagningens utmaningar till att vara en tävling som pågick så länge som möjligt. Allt för publikens nöje. Det kom sig att bli tävlingsstart okristligt tidigt på måndagen och avslutning sent under nästkommande lördag.
Så småningom kom det sig att bli exakt 144 timmar och det genomfördes prestationer från sekelskiftet som endast ett fåtal löpare har överträffat i modern tid.
Jag kan varmt rekommendera ett flerdagarslopp då det ger enormt mycket upplevelse. Känslan av att vara utmattad och sedan återfå krafter är vidunderlig. Det finns inget annat jag gjort i mitt liv som jag upplevt som ett så stort äventyr, både fysiskt som mentalt. Det är när kroppen ställs mot sina begränsningar som resan ner i det inre blir tydlig.
Det är inte alla flerdagarslopp som är återkommande år efter år så det bästa sättet att finna dem är via IAU:s tävlingskalender.

http://www.iau.org.tw